Du tror på ljuset, tror på idealet,
Och derför skall du skåda det en dag.
Farväl, farväl! Det är dock ljuft att veta,
Att sanning, godhet, skönhet äro slägt,
Tre syskongenier, som sin väg få leta
Till samme fader under olik drägt.
Bland oss du troget följt det Skönas fana,
Nu dig det Sanna leder på sin bana;
Till samma mål går bådas ljusa stråt.
Men mellan dem en tredje är att skåda.
Åt honom låt oss räcka handen båda
Och följa så det Godas ängel åt!
Farväl! Nej, samma väg vi ju beträda,
Du följd af Nordan, vi af Vestans smek.
Och — dock för oss du aldrig mer skall qväda
I klassisk tonart vid olympisk lek.
Farväl, min första vänskap och min sista!
Nej, om ock skalden flyr, jag skall ej mista
Den bäste vännen från min ungdoms dar.
Nej, hvart din norna vill sin älskling kalla,
Jag vet dock, broder, och vi veta alla:
Som vän du är och blir den som du var.
