Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Nu var tid ett annat lif att börja:
Bort från mina lekars hem jag for,
Ty den unge efter ljus vill spörja,
Och den lille längtar blifva stor;
Har dock minnet än
Af sin barndomsvän,
Af den väna under sorgens flor.
Vett jag lärde under flitens stunder,
Fröjd i sprittande kamraters lag.
Nya vänner fick jag, men derunder
Ej min barndomsvän förglömde jag:
Än i drömmens bild
Kom hon ljuf och mild
Och blef hos mig intill ljusan dag.
Aldrig mera ren en låga brinner
Än den första eld på hjertats härd,
Aldrig mera skön en dag försvinner
Än i hoppets morgonfriska verld,
