Stjärnorna spådde en synd, men du försummade spörja
synderskans namn. Gack, hämta din skål och forska i vattnet,
om i stjärnornas skrift den skyldigas namn är Ahanna!»
Skålen hämtades nu och ställd på sin ärgiga trefot
lyftades den i palatsets högt omhägnade förgård,
där med sitt sydländska ljus, med ökennätternas klarhet
stjärnorna blickade in. På tröskelstenen i dörren
stannade översteprästen skygg. Hans bröder, som annars
lekte och skämtade högt, de stodo som straffade gossar
runt om systrarnas skål, och strängaspelen, som tystnat,
rökelsekaren, som släckts, betäckte den sandiga gården.
Rätande ut sin krokiga rygg steg Bent-Amenemma
hotande fram och läste i sagoberyktade vattnet.
Länge dröjde hon rak, men småningom sjönk hon till hopa.
Ängsligt trevade hon med fingrarna över sin kjortel,
stirrande stelt och vasst i stjärnornas eldskrift. Förfärad,
vacklande sjönk hon på knä. Hon sjönk med haka och kinder
Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/45
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
43
ÖSTERLÄNDSKA MINNEN OCH MYTER
