ungdomskärestan min och vetebullen. När runt den
skiftade bullen och bockskinnsflaskan vi sitta som bröder,
gror i samkvämets luft det frö, ur vilket i löndom
växer förbrödringens tid. — Försoningsoffret har fordrats
sjufalt större än synden själv. Min syster, du offre
alltså sju av Isis' prästinnor åt eviga Hator.
Dagar och nätter sju de må, så tyder jag domen,
sammanlänkas vid var sin Hatorpräst med en kedja.»
Illa dolde prästinnorna dock sin hemliga glädje,
när de släpades fram till Hators jublande präster.
Långt genom öknen ljöd, när smeden hämtats från Tebe,
hammarn som nitade kedjorna raskt, men då hammaren tystnat,
hördes från brödernas bommade hus i ödsliga natten
tamburinernas dån vid Isissystrarnas bröllop.
III.
Epilog. Hatorprästernas sång till Ptah.
Som givmild kärlek lyser fram ur varje tråd
på den av ljusa garner vävda våd
en brudgum skänkt sitt hjärtas brud,
så lyser klart ur allt din kärlek, Gud!
