Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
46
VALLFART OCH VANDRINGSÅR
O kärleksrike Gud! O Fader god!
Säg, om du närmre våra trösklar stod
än nu, då vin ur bockskinnssäcken blöder
och medan strängaspelet susar hult,
vi, hatets barn, vi människor bli bröder
och döma världen milt och kärleksfullt?
Om du har skapat allt, vad vi förnimma,
då måste även i det onda glimma
ett återsken av all din storhet kvar.
Då har det onda även dig till far.
Vad Gud har skapat måste vara gott.
Vad människorna nämna synd och brott
är synd och brott i deras ögon blott.
Det är en himlens röst, som jorden falskt förstått.
