Ett tema med två variationer.
I.
Mången, som med lugnt mod lägger huvudet på stupstocken, har svimmat för en sticka under nageln. Nekir och Munkar, skrivareänglarna, som protokollföra människornas handlingar, hade dagligen med lugnt mod antecknat de grövsta synder, men blevo mycket häpna och nästan bleka av förskräckelse då de en gång hörde en from man på tröskeln till paradiset tacka Gud för att han hjälpt honom undan lättsinnet, jordens vanligaste synd. Då Nekir och Munkar ej voro fullt ense om vad han menade med denna ännu aldrig antecknade synd, befallde de jordens lättsinnigaste man att visa sig.
Då kom Don Juan, gapskrattande och visslande. Det var omöjligt att få ett allvarligt ord av honom, men en jude, hos vilken han pantsatt sitt bordsilver, pekade på honom och viskade i förbigående: »Ten man ferlouschta sik vartje timme och micket fertjoust i schene damer. Adtje.»
6. — Heidenstam, Vallfart.
