Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/93

91

ÖSTERLÄNDSKA MINNEN OCH MYTER

Om han drömde sig se, när han sänker sig hän
i en grav på stegar och remmar,
de döda, förskräckta av lyktans sken,
stå upp och leta hop sina ben,
men förblanda varandras lemmar;
om somliga finge ett ben för kort
och foten bakfram och sist glömde bort
sin ena kind och sin näsa,
och alla jämrade hesa;
då såge han syskonspöken till er
ni tiggarespöken, som gränden ser!

All världens tiggare gå och gå.
Vid husens knutar de stå och stå.
Damaskus' tiggare ligga.
De ligga i dag, de lågo i går.
De ligga i sömn sen tusen år
och snarka, medan de tigga.
De sova vid moskén i klick
i blåaste skuggan inne
med munnen till örat och ögat en prick
och klia sin rygg med en pinne.

Då höra de tätt vid trappan
åsnehovarnas lätta klang.
De se ryttarinnans lyfta francs!
De gripa henne i kappan.
De släpas med.
De trampas ned, de piskas ned,