Jag blef utmärkt på slagfälten
Och fick nådigt utaf hjelten
Löften i oändlighet;
Men han gick till sina fäder,
Och jag går och slukar väder,
Huru länge, Herran vet!
Korset här, blessyren, kryckan
Är ällt hvad jag fått af lyckan;
Aldrig hennes druckna Fée
Mig med någon solblick fägnat;
Alltid, när det välling regnat,
Var min sked i helvete.
Slumpen gett mig blott almosor,
Idel halmstrån, inga rosor;
Fru Fortuna nyckfull är,
Som en gammal retlig flicka.
Likt en istadig boricka,
Jemt så långt hon vill, hon bär.
Jag vid Valmvkanonaden
Fick af Hoche fältväbelsgraden,
Och vid Kreml Napoleon
Gaf mig Heders-Legionen
Sen jag honom följt till thronen
Från kanonen vid Toulon.
Som det midtpå var afbitet
Är mitt lår, mitt skinn luggslitet,
Hjessan, som ett snöfält — och
Ryggen stel, — ja hela kroppen
Ifrån foten opp till toppen
Skroflig som ett marmorblock.
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/139
Den här sidan har korrekturlästs
127
