122
uppförd koja. Man höll nu som bäst på der att koka den sist stulna kon. ”Här ä’ hett i Wika håla i dag,” — sade en af käringarne derinne. ”Än hetare ska’ det bli!” ropade då en röst utanför, och i samma ögonblick tillbommades dörren. En af qvinnorna, som bar ett dibarn vid bröstet, kastade detta genast ut genom gluggen, att åtminstone det måtte bli räddadt. Men hämnarne utanför hade ingen misskundsamhet. Barnet kastades tillbaka in i hålan, bränsle upprestes tätt invid det der befintliga resvirket, och derpå blef hela röfvarbandet, utan undantag, innebrändt.
Kring Killingerud, (en gård, som säges hafva sitt namn
af en qvinna från Kihl, Kihl-Ingrid kallad, hvilken här
först bosatt sig,) påstås äfven att röfvare någon gång
uppehållit sig. Dessa passade en gång på tillfälle, då folket
gick åt kyrkan, (troligen Fryksände,) och skickade dervid
först en käring att speja. Denna träffade endast en piga
på stället och var nog hederlig att varna denna för den
hotande faran. Tjenstfiickan kastade då en bibel under
sängen och en kopparkittel i brunnen. Straxt derpå kommo
plundrarne och borttogo allt hvad de påträffade; men bibel
och kittel blefvo räddade och äro ännu i dag i behåll.
Nu komma sägner om Finnarne. Heikki hette en man
af detta folk, hvilken först satte sig ned vid Aspe, men
derifrån blef af öfverbyboerna bortdrifven. Han högg då
Heikki-eller Häck-Fallet, hvilket åter gaf Öfverbyboerna anledning
att anfalla honom. Men när dessa, vid ankomsten till
nyssnämnde ”fall”, fingo se 18 yxor på marken och deraf drogo
den slutsatsen, att Heiki hade lika många hjelpare hos sig,
vände de förfärade åter och lemnade honom äfven för
framtiden i ro. Samma Heiki byggde också Rattsjöberget, en
