Landtmanna-varor, så kunde vi då, såsom nu, icke få mer för dem, än hvad de voro värde, tillika med tilbörlig vinst; men det är på annat ställe vist[1], at varors värden äro lika med alla de arbetslöner tilsammans tagne, som til samma varors tilverkning och beredning åtgått; följakteligen, efter en större människo-hop nedlägger sitt arbete på 1789 års varu-mängd, så blifva ock de flere, som af densamma komma at draga arbetslöner, eller hafva sin föda och utkomst. Altså, om utländska afsättningen på våra varor då blifver större än nu, hvilket bör kunna ske, af orsak, som strax nedanföre skal visas; så måste vår utländska handel kunna utvidgas, det är: de måste blifva flere, som kunna lefva af näringarna, eller som varda födde och underhållne af utländske handelen; fördenskul tjäna då våra näringar och handel, til vår naturliga styrkas tilväxt, hvilket är den sanna och grundeliga nationella vinst, som allena är mägtig at uprätta den aldramäst förfallna Stat, och den vi hufvudsakeligast böre söka och eftersträfva.
§. 22. Vidare: efter man har frammanföre, §. 21, har vist, huru, antingen vår efter 25 år fördubblade folkhop, arbetar i samma näringar som vi nu idke, eller icke, så måste dock vår varu-mängd, då värda åtminstone dubbel emot vår närvarande, när en fördubblad folk-nummer nedlägger därpa sitt arbete, och alt annat är lika. Altså går det på et ut, om vi i detta exemplets fortsättande antage, at rörelsen efter 25 år, be-
- ↑ Tankar om penningars Värden pag. 34.
