Den här sidan har korrekturlästs
173
I Almqvists trädgård blommar törnroslifvet,
»Fall ned och tillbed» står på porten skrifvet,
Ett dunkelt kunskapsträd fins innanför.
Hvad trollska ljud på rymdens vågor gunga!
Hör, svarta foglar djupa visor sjunga,
Som klinga nyckfullt: »hvad du vill, du bör».
Fantastiskt, rikt ett jaktslott göms bland snåren,
Du längtar dit, men lätt du tappar spåren,
Du går ditin och mister sinnets ro,
Men dåras snart af Richard Furumo,
Som sagor täljer skönt i nattlig timma,
När genom fönstren spejar månens strimma.
»Fall ned och tillbed» står på porten skrifvet,
Ett dunkelt kunskapsträd fins innanför.
Hvad trollska ljud på rymdens vågor gunga!
Hör, svarta foglar djupa visor sjunga,
Som klinga nyckfullt: »hvad du vill, du bör».
Fantastiskt, rikt ett jaktslott göms bland snåren,
Du längtar dit, men lätt du tappar spåren,
Du går ditin och mister sinnets ro,
Men dåras snart af Richard Furumo,
Som sagor täljer skönt i nattlig timma,
När genom fönstren spejar månens strimma.
Med diktens lek så väl som chifferklaven
Förtrogen, helst bland böckers mängd begrafven,
Satt Brinkman, kunnig gäst i »Snillets värld».
I tusen bref han rosor gaf åt Stella,
Till tidsfördrif han drack ur sångens källa,
En vitter världsman och en smakfull lärd.
För Sveriges prosastil blef Järtas normen,
Han skref för stat och språk regeringsformen,
Hans herrskarlynne bar antika drag,
För hopens gunst han svek ej pliktens lag,
Sitt hjärtas adelskap ej bort han lade —
Blef lynnet mörkt, det mörkret blixtar hade.
Förtrogen, helst bland böckers mängd begrafven,
Satt Brinkman, kunnig gäst i »Snillets värld».
I tusen bref han rosor gaf åt Stella,
Till tidsfördrif han drack ur sångens källa,
En vitter världsman och en smakfull lärd.
För Sveriges prosastil blef Järtas normen,
Han skref för stat och språk regeringsformen,
Hans herrskarlynne bar antika drag,
För hopens gunst han svek ej pliktens lag,
Sitt hjärtas adelskap ej bort han lade —
Blef lynnet mörkt, det mörkret blixtar hade.
