Den här sidan har korrekturlästs
174
Sin lyckas smed, en högsint slaf af fliten,
Med själ så fast som Sveaborgsgraniten,
Till statens värf och höjder gick Wirsén,
Och Skogman, snillet med den klara tanken,
Som redde Plinius ut så väl som banken,
Hans tvillingstjärna blef med lifligt sken.
Berzelii spira världens lärde lydde,
Och algens lif i hafvet Agardh tydde,
Med själ så fast som Sveaborgsgraniten,
Till statens värf och höjder gick Wirsén,
Och Skogman, snillet med den klara tanken,
Som redde Plinius ut så väl som banken,
Hans tvillingstjärna blef med lifligt sken.
Berzelii spira världens lärde lydde,
Och algens lif i hafvet Agardh tydde,
Till lynnet själf ett djupt och lättrördt haf,
Men Fries steg fram med rosenlindad staf
Att tolka blommans lif och blommans lagar,
Och i hans stil oss hennes doft behagar.
Men Fries steg fram med rosenlindad staf
Att tolka blommans lif och blommans lagar,
Och i hans stil oss hennes doft behagar.
Valerius sjöng än under silfverhåren
De glada visor, dem i lefnadsvåren
Han strödde rikligt kring för land och stad;
En målsman för ett gånget sångarsläkte
I skämtets glas han vishetsdrycker räckte,
Quiritiskt värdig och Sokratiskt glad.
För helig oskuld, hemmens tro och ära
Till svärd grep Hwasser, vred på dagens lära,
Till lynnet djup, men som en yngling varm,
På snille rik och ädel i sin harm.
I läkarns kall han menskovännens röjde,
Sin ungdomsskaras håg mot skyn han höjde.
De glada visor, dem i lefnadsvåren
Han strödde rikligt kring för land och stad;
En målsman för ett gånget sångarsläkte
I skämtets glas han vishetsdrycker räckte,
Quiritiskt värdig och Sokratiskt glad.
För helig oskuld, hemmens tro och ära
Till svärd grep Hwasser, vred på dagens lära,
Till lynnet djup, men som en yngling varm,
På snille rik och ädel i sin harm.
I läkarns kall han menskovännens röjde,
Sin ungdomsskaras håg mot skyn han höjde.
