Den här sidan har korrekturlästs
175
Med episk kraft, som än ej grummel störde,
Till häfdens sal Fryxell de unge förde,
Af andakt full man stod och hörde på:
Vi voro själfva med i Lützens dimma,
Vi sågo fältherrn dö i segerns timma
Och gula gardet mejas och det blå. —
Den kyrka, Gud sig byggt i nordanskogen,
Har Reuterdahl oss skildrat, from och trogen,
En tålig lärd, i flit benediktin,
Som lagt sin visdomsskatt i konstlöst skrin.
Om stilen hade tyngd, som mången sade,
Hans rika inre guldets tyngd ock hade.
Till häfdens sal Fryxell de unge förde,
Af andakt full man stod och hörde på:
Vi voro själfva med i Lützens dimma,
Vi sågo fältherrn dö i segerns timma
Och gula gardet mejas och det blå. —
Den kyrka, Gud sig byggt i nordanskogen,
Har Reuterdahl oss skildrat, from och trogen,
En tålig lärd, i flit benediktin,
Som lagt sin visdomsskatt i konstlöst skrin.
Om stilen hade tyngd, som mången sade,
Hans rika inre guldets tyngd ock hade.
Sin »Noachs ark» parodiskt Fahlerantz timrar,
Af skämtets fosforsken dess virke skimrar,
En ordlek står i hvarje vrå på lur,
I bjärt fyrverkeri sarkasmen fräser,
Sublimt pedantisk Japhet föreläser
Som pedagog för uppmärksamma djur.
Satiren arkens roder styr på färden,
Besatta infall som besättning bär den,
De äro tankens barn med fantasin
Och fått i nöddop stänk af humorns vin,
Men deras blickar faderns skärpa röja
Och skymmas ej af moderns vemodsslöja.
Af skämtets fosforsken dess virke skimrar,
En ordlek står i hvarje vrå på lur,
I bjärt fyrverkeri sarkasmen fräser,
Sublimt pedantisk Japhet föreläser
Som pedagog för uppmärksamma djur.
Satiren arkens roder styr på färden,
Besatta infall som besättning bär den,
De äro tankens barn med fantasin
Och fått i nöddop stänk af humorns vin,
Men deras blickar faderns skärpa röja
Och skymmas ej af moderns vemodsslöja.
