Den här sidan har korrekturlästs
237
Sådan han var. Till hans ära med ölet det hundradeåra
Hade man rätterna kryddat idag, nöjd steg man från bordet,
Nöjda ej alla ändå: svårt missnöjd syntes adjunkten,
Gramse med skäl på den svordomsslösande doktorn, som hädiskt
Ofta med kötted stärkte sitt tal, fullsmusande västen.
Hade man rätterna kryddat idag, nöjd steg man från bordet,
Nöjda ej alla ändå: svårt missnöjd syntes adjunkten,
Gramse med skäl på den svordomsslösande doktorn, som hädiskt
Ofta med kötted stärkte sitt tal, fullsmusande västen.
Knappt man från bordet gått upp; då talte den vördige kyrkherrn:
»Elsa, vårt brädspel bringa oss hit, gif piporna äfven!
Blossande sakta, jag pröfve, om ej storskrytaren Adolf
Tukta jag kan med en jan: sist stod jag på vägen att vinna,
Hemma jag var nära nog, när den bofven tog plötsligt ett kronspel.
Hämnd nog bjudes mig nu, mångsiffriga allor jag anar».
»Elsa, vårt brädspel bringa oss hit, gif piporna äfven!
Blossande sakta, jag pröfve, om ej storskrytaren Adolf
Tukta jag kan med en jan: sist stod jag på vägen att vinna,
Hemma jag var nära nog, när den bofven tog plötsligt ett kronspel.
Hämnd nog bjudes mig nu, mångsiffriga allor jag anar».
