Tag en verld och kasta ur sin bana
Till det djup, dit tanken ej kan följa.
Mer det dånet vittnar om din allmakt,
Än de stilla suckar från mitt hjerta.
Ack, hvad dyrt du låter dig betalas
För den droppa färg du på oss stänker.
Derför gråter hela blomsterverlden,
När som Eos strör din väg med rosor;
Ty då veta vi att snart du kommer,
Och vi dina blickars eldregn minnas.
Lyckliga J syskon der i skuggan:
Er har aldrig solens glans förtrollat,
Ty Dryaderna med kärlek hålla
Gröna hjelmar över edra hjessor,
Att dess ögas lansar er ej träffa.
Här en källa rinner med krystaller,
Bjuder sig att ge mitt hjerta svalka:
Men min brand läks ej af jordisk balsam.
Ljuft uti mitt grannskap näktergalar
Gjuta ut sin vårfröjd uti toner,
Men, der elden fattat huset, men’skan
Ej stort frågar efter sång, om äfven
Englar uppå himlaharpor spelte.
Drottningen från Österlanden sade:
Orättfärdig, blomma, är din klagan.
Hvilken trollade dig fram ur mullen
Till det himmelska och sköna ljuset?
Var ej lifvet skönt omkring ditt hjerta,
Då allt sken utaf min morgonrodnad,
Och du lutade dig mot hvar blomma,
Och en Engel i hvar blomma drömde,
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/119
Den här sidan har korrekturlästs
