Andra åter äro tagna ur vext-verlden, såsom: Bladge, Blomme, Barke, Buske, Gran, Gransko, Borre (ɔ: kotte), Knagg, Hult, Löf, Korne, Ris, Stubbe.
Andra beteckna helt enkelt en färg, såsom: Hvit, Svart, Mörk, Brun, Röd, Gul, Bläse, Broke, Letta (ɔ: färg).
Andra äro hemtade från vindar och års-tider, såsom: Vinter, Froste, Kyle, Sommar, Weste, Kåre.
I andra återfinnes slutligen begreppet om vapen, dryckes-kärl och olika slags redskap, såsom: Hielm, Hätta, Plåt (ɔ: harnesk), Brand (ɔ: svärd), Udd, Pik, Pil, Kölfva (ɔ: klubba), Ljunge (ɔ: knif), Spåre; Kåsa (ɔ: ett slags dryckes-kärl), Holk (ɔ: kärl af urholkadt träd), Bunge (ɔ: bunke), Bola, Bulla (ɔ: bulle, liten bägare); Skepp, Båt, Krabbe (båt-ankare af en kort granstam med utstående qvistar), Styre (ɔ: kort åra): Tång, Bill, Dubb, Kälfva (ɔ: sqvalt-qvarn), Ring, Spegel, Spole; Klipping, Penning; Balk, Bank, Bänk, Black, Flake, Staf, Stocke, Stång, Raft (ɔ: lång, böjlig stång), Stolpe, Knap, Krok, Krampe, Tjuga (ɔ: klynna), Kugge, Kule, Rake, Skulle, Tanne (ɔ: fackla af tjär-ved) o. s. v.; utan att här tala om det stora antal namn, hvilkas grundbetydelse ännu är obekant eller osäker.
Den idé-krets, inom hvilken de gamla Wirda-ätterna valde sina nanm, var således ej serdeles omfattande, och hufvudsakligen likartad med hvad som en gång förekom hos våra äldsta svenska adels-ätter. Man älskade företrädesvis sådana konkreta begrepp, som kunde återgifvas i en enkel heraldisk bild. Föga tvifvel lärer väl ock kunna uppstå, det ju större delen af dessa namn en gång varit i bild återgifna å egarens sköld. För vår del antaga vi obetingadt, att
