Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113
§ 26. Trollfolkets magiskt-religiösa bruk. Trolldom. Lapperi.
-
Wärend oqvädins-ordet »din förhammade trollbacka»,
»backapytta» o. s. v.;
- att fara i vinden, såsom när trollen fly för Gofar, eller när trollqvinnan om våren far omkring med horfvinden för att stjäla sädes-säd. Ett yngre, men likväl gammalt föreställningssätt är, att trollen vid denna färd rida på grindar, ugns-qvastar, ugns-rakor, getter, kalfvar, kor, o. s. v. Det heter härom i den gamla Westgöta-lagen (Retlosæ Balk I, 5., II, 9): »detta är oqvädins-ord, när någon säger till en qvinna: jag såg att du red på en qvi-grind (ɔ: grind till en fä-fålla) med upplöst hår och upplöst gördel, i trolls hamn, då allt var jemnskiftadt, natten och dagen». Samma föreställningssätt återfinnes äfven både om och hos de yngre trollbackorna, hvilka trodde sig på detta sätt »öfver skog och mark, berg och vatten» nattetid fara till Blåkulla, der de i dymmel-veckan voro stadda på gästabud hos Satan;
- vindskepelighet. Synes ursprungligen innebära konsten att göra vind, att skipa vinden, leda, styra, befalla öfver vinden, på samma sätt som folket i Bohus-län ännu tror om Finska sjöfarare; men nyttjas sednare i en allmän betydelse, att »bruka vindskepelighet på någon»;
- att »trolla man eller qvinna», att förtrolla, att förhamma, att förhecka folk, eller konsten att genom trolldom förändra menniskors hamn, göra dem till Maror, eller förvandla dem till olika slags djur, oftast männen till vargar eller s. k. Varulfvar. Föreställnings-sättet återfinnes ännu lefvande hos Wärends-folket, både i sägen och saga;
Wärend och Wirdarne.8
