några ställen i Svea rike. Således finna vi nära Linde stad, tätt vid en skogsväg som leder till Bohrs bruk, en jordfast sten, af liknande beskaffenhet med dem som förekomma på Östrabo backe. Stenen är vid pass 4 fot hög, 9 fot lång och 7 fot bred, ofvantill platt, med derå inslipade 5, och å sidorna 4 små hålor, hvardera 11⁄2 tum breda, lika djupa, samt 2 tum
_s146.jpg) |
_s146.jpg) | |
långa. Denna sten får hos allmogen namn af Elfvestenen, och qvinnorna i den omgifvande bygden ha ännu för sed, att när deras barn bli sjuka, hvilket enligt folktron kommer från Elfvorna, först smörja stenen med talg eller smör, som ingnides i de nämnda små hålorna, och sedan i dem till offer insätta små dockor (»trolldockor») af hoplindade klutar. Samma fornsed iakttages vid en s. k. Elfgryta, eller ett skålformigt hål å en klipphäll, vid gården Tjursåker i Wårfrukyrka socken nära Enköping. Qvinnorna i den närbelägna stugan ha nemligen till ett slags yrke, att på thorsdags-qvällen der smörja för sjuka med svinfett, och sedan i Elfgrytan offra en knappnål som den sjuke burit. Vid jemförelse med dessa i vårt land ännu lefvande folkbruk, kan då icke gerna något tvifvel uppstå, att ju de liknande stenar som i
