Horgarne i helgelundarne förekommo af olika form och beskaffenhet. Rudbeck förtäljer om Helige lund på Helige-ö, att »midt uti lunden är ett mycket stort stenrör, på ett trindt, fast hälleberg lagdt, derå alla offren af de dertill förordnade afgudaprester celebrerades». Denna horg var således af bara sten och förmodligen till formen rund. Om Kaje-lund säger oss Linné, att »på dennes östra sida var ett fyrkantigt stenrör med konst hoplagdt». Äfven här var således en stenhorg, men fyrkantig. Om Hofs lund uppgifver samma författare, att »midt uti lunden var en kulle med underliggande hopbragte stenar, såsom en ätteplats». Offerstället i Hofs lund var således icke egentligen en horg, utan snarare en Hög, uppkastad af jord, med en omgifvande fotkedja af stenar. I Hvembo lund syntes ännu på Rudbecks tid »rudera af stenmuren i lunden». Offerstället i denna lund synes således ha varit en enkel stensättning eller stenring. Om Moderhögen, en gammal offerhög på stranden af Åsnen vid Skäggalösa, berättar samma författare, att ofvantill på högen var »ett fyrkantigt stenlagdt hål», på samma sätt som vi ännu finna i lunden vid Blädinge, der högen är uppkastad af jord, blandad med kullersten, till en omkrets af vid pass 150 fot, med en stensättning eller fotkedja nedtill, och ofvantill en fyrkantig fördjupning, omsatt med stenar. — I Finveden, inom den enda Femsjö socken, förekomma icke mindre än nio stycken trekantiga stenrösjor, alla på höjder och i lundar, samt med en liten grop ofvantill. De få hos folket namn af Tillbedje-platser, och måste utan allt tvifvel anses för
