Enligt gammal Wärends-sed må således alla åkrar och kålgårds-land på midsommars-afton löfvas, med i jorden nedstuckna löfqvistar af al, hägg eller hassel, hvaraf tros komma en god årsvext. Då bör allehanda löf och blomster, men framför allt Johannesa-gräs (Hypericum) plockas och hopbindas till midsommars-qvastar, hvilka upphängas i husen och i ladugården, — det sednare, på det ingen må ha makt att förgöra boskapen. Alla örter och blomster till läkedom för menniskor och djur må denna afton samlas, om de eljest skola ha sin fulla kraft, och efter forntida sed upphemtas då äfven midsommars-dagg, som sedan lägges i degen när man bakar bröd. På samma qväll löfvas kyrkorna och strös med löf och blomster, likasom man i Wärend fordom på jul-afton strödde dem med julhalm, och i ljuskronorna sättas blommor af nordens lilja, den välluktande konvaljen. Ingen må på sjelfva midsommars-dagen taga så mycket som ett grönt strå af jorden, vid äfventyr att få likmatken eller kräftan. På midsommars-afton må dessutom slagrutan skäras, om någon med henne vill leta efter draka-medel och jorda-gods. Vill någon fördrifva mask ur sin åker, skall han på midsommars-qvällen i jorden nedsticka en sädes-krake, med tjocka ändan uppåt, eller en upp och ned vänd sopqvast. Samma natt skall ock vakas (hvadan ock den nattliga midsommars-festen i Wermland, S. Bohuslän m. fl. st. får namn af midsommars-vaka), och om någon tigandes och fastandes då går ut till en korss-väg, ter sig för honom vålnaden af hans tillkommande fästemö eller fästeman,
