Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
197
§ 45. Öfvergång t. christen kult. Bönekorss. Offerställen. Offerhus.

Äfven i de hedniska helgelundarne, på de gamla lekvallarne och folkets andra samlingsställen, uppträdde bönekorsset. I sjelfva Helige-lund på Helige-ö uppställdes under medeltiden, och, enligt sägen, af S. Sigfrid, ett katholskt bönekorss, hvaraf den närbelägna ängen, ända in på 1600-talet, behöll namn af Korss-ängen och den närstående ladan kallades Korss-ladan. I gamla Hvembo-lund känner man visserligen icke något korss, men ännu i slutet af 1600-talet fanns den inträngande katholska kulten der symboliserad genom en bild, rimligtvis den heliga jungfrun, målad på ett bräde, som blifvit fästadt ini en stor ihålig ek och slutligen der fastvuxit. Vid Wexiö, som efter all anledning varit rikt på fornhedniska helgedomar, träffas ännu ett gärde, som efter något katholskt bönekorss fått namn af Själakorss-gärdet. De närliggande S. Annæ gärde och Helga Lekamens gärdet hafva, efter de katholska namnen att döma, äfven en gång varit helgade rum, och således icke heller saknat sina christna bönekorss. I allmänhet uppsattes korsset, såsom en christendomens symbol, på alla sådana ställen, dem man ville serskildt beteckna såsom christna, och der man begärde sina trosförvandters fromma förböner eller offer. Det var för att påkalla dessa fromma förböner, som man uppsatte korssen jemväl på de aflidnas grafvar; och på rum invid vägen, der någon vådligen omkommit, träffas i Wärend ännu någon gång det christna bönekorsset tätt bredvid det gamla hedniska offerbålet.

De bönekorss, som voro mera enkom afsedda för den christna offertjensten, och vid hvilka man