Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
218
KAP. III. HEDNA-TRO.

än ett barn. »Men», tillägger domboken, »Satan, som visste tiden och kontraktet, förde honom visserligen på denne saktmodige mannen». — Hela föreställningsättet lefver för öfrigt hos Wärends-folket än i dag.

§ 50. I Laurentii Petri svenska krönika omtalas, huru Oden varit »landskunnig» under namn af Rike Oden. Samma föreställnings-sätt, om Oden såsom gifvare af rikedom, har i Wärend varit gängse ifrån äldsta tider, om det än i den yngre folktron alltmera öfverföres på djefvulen eller Satan, med hvilken personer i sednare tid gjort pakt och lofvat honom tjenst, för att vinna penningar och rikedom. Vid tinget med Åsheda prestagäll i Uppvidinge härad, den 6 Febr. 1632, framkom för rätta Jöns Köpdräng och anförde, att han kom till Börge i Rosendal, i akt att låna penningar, till att betala sin gäld med. Börge svarade: »gif dig Odhan i våld, så får du penningar nog!» Jöns frågade huru det skulle gå till. »Jo», svarade Börge, »du skall gå bort på en korss-väg om en thorsdagsafton, och gifva dig Odan eller fanen i våld, och sedan ropa tre rop, så kommer han fram och gifver dig penningar nog». Men Jöns Köpdräng, som för egen räkning fann saken betänklig, gick i stället till Christman i Svenshult, lärde honom samma konst och bad honom gå ut på stora landsvägen, der han fann en korss-väg, och gifva sig fannen i händer och sedan ropa: »Ode kom, Ode kom, Ode kom och gif mig pengar! Jag vill sätta dig tjenst». Christman följde hans anvisning, och gick första gången ifrån sitt hem till Asby, två och en half mil, ut på landsvägen, och ropade tre rop och gaf sig Oden i våld. Men när han andra gången