Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/241

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
233
§ 54. Thor. Gofar. Gobonden.

ihogkomna eller i hemlighet brukliga Thorshelgen eller Helga Thor, Helga Thore-gud och Frigge. Vi ha om detta urgamla hedna-bruk närmare yttrat oss redan i det föregående (§ 43) och få, rörande det dervid fästade föreställningssätt, dit hänvisa.

Likasom gudarne och de aflidne vid högtiderna troddes gästa hos sina dyrkare eller vänner, och på samma sätt som vi redan förtäljt om Odens besök på thorsdags-qvällen hos de wärendska Odens-dyrkarne, så har ett liknande föreställningssätt äfven varit gängse om Thor. Folksägnen bevarar ännu återljud af gamla berättelser om Thors kamp med jättar och troll och om hans vandringar. Han åtföljes på dessa färder af sin hustru, den hos Wärendsfolket ännu ihogkomna Frigg eller Frigge. Om seden att vid Thorshelgen eller på Thorsdagsqvällarne alltid ha stugan sopad och fejad, förtäljes således, att det var en gång en käring, som på den aftonen icke hade sopat sin stuga. Hände sig så, att Thore-gud och Frigge kommo gångandes om qvällen. Då måste Thore-gud sjelf sopa ren en fläck på golfvet, der hans qvinna måtte föda sitt foster. Det är fördenskull, som golfvet alltid bör hållas sopadt tillreds och hela stugan vara prydd och fejad.

Vi hafva redan i det föregående (§ 29) omtalat, huru man i den christna medeltiden gaf åt den gamla Thors-källan vid Thorsås namn af Helge-Thors källa. Enligt detta föreställningssätt blef guden sjelf således ett katholskt helgon, en Helge-Thor. Namnskiftet står eljest i naturligt sammanhang med hedningarnes gamla sed att helga Thor eller fira Thorshelgen. Vid sidan af det christna föreställningssättet,