En liten hvit blomma (Anthemis), som slår ut på högsommaren ibland vinterrågen, heter i Wärend Balsebro (ɔ: Baldersbrå), likasom en beslägtad art (Cotula foetida) i Skåne, jemväl efter Balder, får namn af Balsebro eller Ballingsbro[1]. Ett adjektivum båld i Wärendsmålet betyder ljus, skär, solröd, purpurfärgad. När man vill beteckna himlens klara högröda färg vid solens upp- eller nedgång, heter det att himlen är båldröd, och blodet i mennisko-kroppen, som vid blodflöde icke må nämnas, får metaforiskt namn af det bålda; såsom i talesättet »det bålda går af honom».
§ 56. Om Locke, eldens gud, erinrar en märklig wärendsk folksed. Barn, som fälla tänder, bruka nemligen kasta tanden i elden, sägande:
Locke, Locke, gif mig en bentand!
Här har du en guld-tand.
eller
Locke, Locke Ran,
gif mig en bentand för en guldtand!
Tydligen härrör detta bruk ifrån den forntida eldskulten. Vi veta ock, att de gamla elddyrkande folken fäste en religiös betydelse vid tandsprickningen. Plinius (VII: 16) omtalar, att Romarne icke brände å bål, utan jordade obrända, liken efter de barn som ännu icke fått tänder. Såsom Juvenalis sjunger:
quum terra clauditur infans
et minor igne rogi.
- ↑ C. Linnæi Skånska Resa, 1749, ss. 422, 177, 210.
