Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
239
§ 58. Fru.

Äfven en luft-företeelse, som nu mera bär namn efter jungfru Maria, synes tillhöra samma mythiska idé-krets och således en gång hafva varit hänförd till den hedniska Fru. När himmelen på sommarqvällarne är »småspjuttig», eller fläckvis öfverdragen med små purpurmoln, heter det hos Wärends-folket, att Jungfru Maria har sått ut sina bönor.

Af folkbruk ifrån medeltiden, hvilka med Fru stå i ett närmare eller fjermare sammanhang, bör nämnas den gamla fromma jul-seden, att på jul-afton måtte qvinnorna i gården sy något litet, hvarmed Jungfru Maria fick hjelp till barnakläder åt sitt nyfödda barn. Ibland bakverken på barnens jul-högar ser man äfven ofta en s. k. Jungfru, eller en stor kringla, bakad till afbild af Jungfru Maria. Ibland årets stora högtids-dagar räknas ännu alltid Fruedagen, gamle Fruedagen, Vår Fru-dagen (ɔ: Marie Bebådelse-dag, d. 25 Mars), såsom en af de förnämsta. Han är i Wärend tillika en reppa-dag, så att andre reppen, vår-reppen, med honom begynner.

Ibland fromma medeltids-minnen, hvilka ända till en senare tid lefvat i folkets hågkomst, äro åtskilliga böner till Jungfru Maria, hvilka således äfven sprida något ljus öfver det äldre föreställningssättet om den hedniska Fru. Vi meddela längre fram dessa böner, lika oskuldsfullt ljufva, som de åt jungfru Maria helgade ängsblommor, hvilka vi redan omtalat.

Sammanföra vi nu de spridda drag, som vi på detta sätt kunnat hopleta ur den lefvande folk-traditionen, så synes allt häntyda på, att Fru varit i Wärend dyrkad såsom en qvinnlig Frö, personifikationen af den befruktade naturverlden. Ängens