fagraste blommor äro derföre hennes attributer, smycken på hennes drägt eller oskuldsfulla bilder af hennes eget väsen, som förklaras i återskenet af den skäraste moders-känsla. Hon har då otvifvelaktigt ifrån början varit betraktad såsom en magna mater, en moder för allt som lefver i naturen. All anledning är således att tro, att den gamla hedniska offerhög, som, under namn af Moderhögen, förekommer vid Skäggalösa icke långt ifrån Frulund, en gång varit henne helgad. Ännu på Rudbecks tid offrade Wärends-folket uppå denna hög mat och dryck, vid pingst och midsommar.
§ 59. Ett mythiskt väsen, som med den hedniska guda-verlden står i ett tydligt, om en icke fullt utredt sammanhang, ihogkommes ännu i Wärend under namn af Glo-son, ett ord, som väl får anses härledt af verbet glo, i Wärendsmålet ɔ: titta stort, lysa, glänsa.
Glo-son omtalas allmänneligen såsom ett stort, hvitt svin, med eld i ögonen och med eld gnistrande utur sjelfva borsten, så att hon skiner som ett bloss. För öfrigt beskrifves hon på olika sätt. Efter somligas mening är hon stor som en snö-plog, har ett vidunderligt snyte (ɔ: tryne), med ofantliga betar eller huggtänder, och löper fram med krökt rygg och hufvudet böjdt ned emot jorden. Hennes ögon brinna i hösen såsom en eld, och äro stora som koppar eller skålar, och när hon grymtar, rungar det ned i sjelfva jorden. Andra säga, att hon är såsom en såg på ryggen. Man vill äfven veta, att på henne rider en liten gubbe med röd pinnhätta, hvarvid elden stinker omkring åt alla sidor, och att
