Wärend och icke lagligen upphäfdes förr än fram emot medlet af 1300-talet, samt att slafvarne här såsom annorstädes i vårt land kallades trälar, ett namn, som sannolikt är samma ord med det gamla folknamnet troll. Minnet af dessa forntida trälar är nu mera försvunnet hos folket; men en dunkel qvarlefva efter trälväsendet och den ursprungliga stamskillnaden synes ligga i det vida afstånd, som ännu skiljer den jordegande och jordbrukande dannemannen och hans slägt ifrån den obesutne torparen eller backstugusittaren, och som gör att giftermål emellan besutna och obesutna slägter ännu höra till undantagen. Huru högt våra förfäder än skattade jordbesittning såsom oberoendets fasta grund, är likväl det nämnda afståndet ännu alltför stort, för att icke synas snarare grundadt i en uråldrig stamfördom och i det fordna ärftliga förhållandet emellan husbonden och hans trälar eller frigifna. För öfrigt lefva orden träl, träldom, och de dervid fästade begrepp ännu i Wärends-målet. Att trälbärja någon, heter ännu i folkspråket, när man slår någon brun och blå, såsom blott kan göras åt en träl; men som, öfvadt emot en friboren man, är vanhederligt. Att trälgå någon, är att envist hänga efter någon med tiggande och böner, såsom det likaledes blott kan höfvas en träl, men icke en friboren. Ordet trälagtig betyder ännu detsamma som lågsinnad, lågtänkt. — I Elmeboda socken af Konga härad förekomma tvänne gårdar, som efter någon forntida träl fått namn af Trälebo och Trälebonäs. Ordet Tjynne (n.), förmodligen detsamma som Ty, Tyende i Danskan, nyttjas ännu i Wärends-målet för att
