beteckna hushållet, husets folk. »Tack för både mig och mitt tjynne!» är en vanlig helsnings-formel, när man efter ett gästabud tackar för sist. Ett berg i Hofmantorps socken af Konga härad heter Ambotaberg, af det gamla ordet Ambot ɔ: trälqvinna, och måhända hör till samma rot äfven det gamla Wärends-ordet Amlö, Amle (i Rimkrönikan amblode), som betyder en halfvuxen och blott halft förfaren tjenare, och således nyttjas i motsatts till »fulltakanes dräng» eller »fulltakanes piga».
Hvad åter angår de spridda lemningar af det gamla troll-folket, som, undanträngda till djupet af skogarne, der sannolikt bibehållit sig under många århundraden, så lefver deras hågkomst ännu i folkföreställningen, i folkmålet och i oräkneliga lokalsägner. Det urgamla wärendska ättenamnet Trolle synes äfven gömma minnet af härkomst eller annan slags förbindelse med detta urbyggare-folk. För öfrigt kunde denna stams öde, så vidt han i spridda hushåll ännu bibehöll sin frihet, icke blifva något annat, än att likt andra vilda folk antingen utdö, eller ock att upptagas i, och under tidernas längd sammansmälta med stamförvandter bland de frigjorda trälarne, och slutligen med den öfriga åkerbrukande befolkningen. Spåren af trollens seder och lefnadssätt äro dock icke helt och hållet försvunna. På sjön Åsnen och på småsjöarne i Kinnevalds härads södra fjerding brukades för hundra år sedan allmänt, och ännu i dag någon gång, ett slags lätta kanoter, hvilkas konstlösa beskaffenhet gifver skäl att antaga, det de härleda sig från vårt lands vilda urbyggarefolk. Dessa kanoter fingo namn af ekestockar, och
