vexande månen hos dem verkar tillvext och förkofran, så tros ock den aftagande månen medföra en minskning i lycka och fruktbarhet.
§ 78. Äfven stjernorna uppfattades ifrån början såsom lefvande väsen. Dessa väsen voro mäktiga och heliga. Åtskilliga stjernbilder bära derföre ännu namn, lånade ifrån hedningarnes guda-verld. Ibland dessa äro Frigge-tenen, Frigge-rocken eller Fröje-rocken (ɔ: bältet i Orion), samt Vagnen eller Karlavagnen, ännu allmänt kända af Wärendsfolket.
Stjernorna, såsom heliga väsen, betraktades under medeltiden såsom Änglar, hvilka troddes tjena Gud Allsmäktig i Himmelen eller i Himmelriket, och på jorden uträtta hans befallningar. En qvarlefva af denna folktro har i Wärend bibehållit sig. Man tror således, att stjernorna äro fromma aflidnas själar, som Gud satt att lysa på himmelen. För hvarje stjernskott, eller hvarje gång stjernorna skjuta, tror man, att det är någon menniska som dör. De små stjernorna äro små oskyldiga barns själar och de stora stjernorna äro stora och berömda mäns själar. När således Konung Carl Johan var död, trodde Wärendsfolket sig upptäcka på himmelen en ny stjerna, som ingen hade sett förut. Hon var klar som en sol, lyste rätt i söder och gick upp före de andra stjernorna. Folket sade då, att »detta var den gamle Kongen, som blef död; det blef för honom en sådan stjerna uppå himmelen».
Stjernorna, såsom heliga väsen, hade stora tydor, eller mäktig inverkan på alla andra väsen i naturen och framför allt uppå menniskorna. Härmed var då grunden lagd till ett yngre föreställningssätt, enligt
