Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/367

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
359
§ 92. Menniskans Vård.

salig?» frågade vännen. »Ja» svarade synen, »jag blef salig emellan stigbygeln och jordena.» Dermed försvann han. Men någon tid efter spordes, att mannen blifvit skjuten af sina fiender, så att han fallit död ned ifrån hästen.

Andra uppenbarelser af menniskans Vård få, i Wärendsmålet namn af Förebåd, Genfärd, Vålne; men alla innefattas under det allmänna begreppet Vård eller Varsel. Förebådet är således en förnimmelse, hvarigenom en menniskas Vård gifver sig på förhand tillkänna, redan före personens egen ankomst. Vanliga formen för sådant förebåd, såsom det ännu allmänt omtalas i Wärend, är att modren, hustrun eller fästemön, plötsligen hörer hofslagen af en häst eller rullandet af ett åkdon, urskiljer huru ryttaren stiger af, hästen frustar och ryster sig, stalldörren öppnas, o. s. v. Slutligen hörer hon annalkande steg och ilar den väntade till mötes; men när hon öppnar dörren, finner hon ingen; det var allt blott ett förebåd. Någon stund efteråt kommer likväl den väntade, och då alltid med samma åtfärd, hvarmed hans Vård nyss gifvit sig tillkänna.

Visar sig en frånvarande menniskas Vård, såsom en hamn, synlig för ögat, så får Vårdens uppenbarelse namn af en Genfärd. Sådant inträffar oftast, när ögat utsättes för en stark yttre retning af ljuset, således om vinterqvällarne, då man stirrar på brasan eller ljuslågan, och om dagen, i fall man obetänkt tittar in i ett solljust rum igenom dörr-springan eller nyckelborran. Vill någon veta hvilken tjuf, som stal hans gods, så kan han tvinga dennes genfärd att visa sig i en spann vatten, i fall han manar