flera hedniska gudar, och ej blott till den ende sanne Guden. Men gudarne straffa jemväl allt, som är orätt, och vi ha i Wärend funnit en urgammal folktro, som för detta föreställningssätt är betecknande. Det heter således, att om någon lagt någonting orätt, och ej straxt lägger det till rätta, så, om Odens jagt kommer i detsamma, får han en häftig sjukdom med håll och stygn. Denna sjukdom, som eljest i Wärend heter Trollskott, Wildlappa-skott eller Lappskott, är då här ett straff, som förbinder sig med de tydor, hvilka tillhöra gudarne såsom goda och rättvisa väsen.
Äfven vissa ofrivilliga företeelser inom mennisko-kroppen troddes komma ifrån gudarne, såsom varning eller tillsägelse. Hit hörde framför allt nysning, hvartill man hos oss ännu svarar med önskningen »Gud hjelp!» på samma sätt, som de gamla Grekerna dervid sade »Zeus hjelpe!». Man tager derföre i Wärend ännu tydor och förebåd af nysning, ibland hvilka den första, som här anföres, en gång varit i samma mening känd äfven hos de gamla Grekerna.
Nyser någon, när någonting säges, så slår det in, ehuru orimligt det kan synas.
Nyser någon fastandes, får han den dagen rus eller förargelse, eller ock spörjer han något serdeles nytt.
Nyser någon om qvällen, sedan han lagt sig, så skall, nästa natt, antingen en vara borta ur huset eller en vara tillkommen. —
Såsom hörande till samma idé-krets, få vi här anföra äfven några andra förebåd af samma slag,
