Hoppa till innehållet

Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/379

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
371
§ 94. Menniskans ofrihet under andra väsens tydor.

Äter hon höns-kött, så blir barnet noppigt i skinnet.

Rörer hon vid egg-jern, så länge barnet är odöpt, så blir barnet olyckligt med eggjern, så att det ofta skär sig med knif eller yxa.

När barnet först upptages efter födelsen, skall detta ske i en skjorta, om barnet är en flicka, och i en serk, om barnet är en gosse, så blir det lyckligt i kärlek och frieri.

Upptages barn i nytt linne, så sliter det sedan icke fort sina kläder.

Medan barn är hedet (odöpt), må modren icke äta eller dricka med barnet i skötet; ty då blir det aldrig mätt eller otörstigt.

Medan barn är hedet, må det icke läggas i vagga; ty då blir det olåtigt. —

Men åtskilliga lägre naturting ha så starka tydor, att de inverka äfven på vuxna menniskor. Vi anföra exempelvis:

Ser någon en upp- och nedvänd stol och ej spottar derpå, så får han stolsteg eller blomma på ögonlocket.

Stiger någon barfota på ett ställe, der en stol blifvit vriden omkring på golfvet, så får han stenvred eller bulnad i foten.

Om en vattengryta sjuder, utan att någonting lägges deruti, tros, att om någon då kommer in, får han ondt i hufvudet. I grytan må derföre läggas, om icke annat, åtminstone en sticka, tills det kommer, som är ämnadt att kokas.

Ingen må äta bröd, som är stött af grisslan; ty då blir han stött af sin fiende.