och förde dervid sin son med sig. Utom andra personer, dem författaren kännt, förtäljde en hederlig Wislanda-bonde, Sven i Brånan, ännu år 1838, om de hemlighetsfulla synerna från en sådan årsgång, som han gått i sin ungdom. Och, efter all anledning, är den gamla seden icke ens ännu alldeles bortlagd, i de aflägsna socknarne längs efter gamla gränsen.
§ 101. Den wärendske kloke var således en Siare, en visionär, som kunde se syner eller se i syne. Han försatte sig ifrån början i detta visionära tillstånd, med tillhjelp af vissa yttre, mystiskt-religiösa bruk, hvartill hörde mörker, tystnad, vaka, fasta och ensamhet. Den hemlighetsfulla årsgången, i den heliga julnatten, verkade efter sådan förberedelse ytterst retande på hans inbillningskraft, och frammanade till åskådlighet de bilder, som förut lågo slumrande i hans själ. Genom mångårig öfning blef detta visionära tillstånd småningom hos honom en vana. Det blef således allt mera beroende af hans egen fria vilja, och kunde slutligen med lätthet framkallas genom hvilken som helst yttre anledning.
Den kloke visste derföre, enligt folktron, »att svara till alla fördolda ting och spådomar»; han kunde »veta allt hvad man frågar honom efter, ja, han skall kunna se nio alnar neder i jorden». Hela naturen låg öppen för hans blick, och han fattade, genom sin inre klarsyn, omedelbart tydorna af alla de hemlighetsfulla väsen, som utgöra den sinnliga eller osinnliga skapelsen. Af allt kunde han taga tecken och spådom, såsom ingenting i naturen är utan sina tydor men allt ordnar sig med nödvändighet, på grund af en synlig eller osynlig yttre inverkan. Han
