Förgerning kunde äfven vållas genom vidrörande eller strykning. År 1624 hände sig, att en af Wärends myndigaste adelsmän, ädel och välbördig Bengt Jönsson till Lästad, blef bekajad med en underlig sjukdom, så att han hade ingen ro eller lisa, och kunde hvarken ligga eller sitta. Då uppträdde han inför rätta vid tinget, sägandes, att han hölle sin landbo Peder Jönssons hustru i Oby misstänkt för samma sin sjukdom. Skälen voro, att han blef sjuk, när han gick der igenom gården; att när han låg sjuk, kom hustru Ingrid och strök honom på bröstet, hvaraf han sedan fick mycket värre ondt, samt att Ingrid burit till honom en liten kaka, den hon bad honom allena uppäta. Kakan framhades inför rätta, och Ingrid sjelf, med hennes man, och flera andra åto deraf utan skada. Icke förty fann häradsrätten saken »helt misstänkt», och välbördig Bengt Jönsson ville icke gifva sig tillfreds, med mindre än att hustru Ingrid skulle värja sig med lagen, sålunda, att »hon icke lade något ondt i kakan, eller bakade kakan välbördig Bengt Jönsson till förargelse, eller genom vidskepelse tillskyndat honom något ondt». På anförda skäl måste således Peder Jönsson, till skydd för sin hustru, utfästa en sex dannemäns och sex danneqvinnors ed till nästa ting.
Trolldom kunde äfven öfvas på mångfaldiga andra sätt. År 1619, då tvänne bröder i Konga härad blifvit tingförda om några oxar, för hvilka den ene af dem gick lag (ɔ: gjorde värjemåls-ed), trodde sig deras moder kunna skydda sina söner derigenom, att hon »den dagen de voro vid tinget, satte en
