Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
446
Kap. III. Hedna-tro.

gryta under bordet och hans (sonens) skjorta under grytan. Item strödde salt inom och utom tröskelen, deröfver de skulle stiga om morgonen när de gingo till tinget.» Vid samma tid sökte Karin i Högeboda likaledes skydda sina söner ifrån rätten och straffet, derigenom att hon, när de gingo till tinget, hvälfde en gryta under bordet och derpå lade ett hyende; desslikes ock kastade salt ibland nämnden. — År 1621 hade en trollbacka inom Albo härad, vid namn Botil i Lindås, kommit i sådant rop och rykte för trolldoms-last, att hon derföre blef bannsatt, eller utelyckt ifrån församlingen. Man beskyllde henne förnämligast, att ha kusat och »förtagit grannarne en del af boskapens mjölk». Till bevis härpå hade hos henne blifvit funnen en sten, som hon lade i sitelen (ɔ: silen), när hon morgon och afton silade mjölken, och nämnden vittnade, att denna sten var en gråhall (ɔ: gråsten). Men hon var derjemte misstänkt för en annor sten, som dock ännu icke var framkommen. — Förmodligen hafva dessa stenar varit Thorviggar, Gobonda-stenar eller Gofar-stenar (jfr. § 54), hvilka, enligt hedniskt föreställningssätt, troddes skydda mjölken emot förgerning; men hvilkas bruk i en yngre christen tid räknades för kuseri, trolldoms-last och hednisk vindskepelighet. .

§ 110. Tron på förgerning och trolldom, djupt grundad i den gamla mythiska natur-åskådningen, har, vid sidan af andra hedniska öfverlefvor, länge bibehållit sig i Wärend. Trolldom räknas således ibland biskops-saker i Wärends-lagen, och ännu i början af 1600-talet upptaga domböckerna