Lagaådalen, och Westboarne längs efter Nissan, der de sednare jemväl befolkat Mo härad. Stammens medelhaf har varit sjön Bolmen, der han haft sitt gemensamma guda-hof vid gården Stora Hof på Bolmsö, i hvars grannskap, på sjelfva ön, träffas Helga-sjön och en gammal helgelund vid Husaby. Lokalnamn efter de hedniska gudarne (såsom Odensjö, Thorskinge, o. s. v.) och hedniska offerställen (såsom Thorskulle m. fl.) träffas likaledes i sjön Bolmens omgifningar. Det är efter bosättning på olika sidor om denna sjö, som Finveds-folket delat sig i Sunnerboar, Westboar och Östboar. Ehuru mycket Finvedsboarne än må hafva gemensamt med sina grannar Wirdarne, häntyda dock alla omständigheter derpå, att de bildat en egen, svagare, men jemväl råare och i odling underlägsen folkstam, hvilken, på sätt vi redan tillförene antydt, ursprungligen inneslutit mäktiga beståndsdelar af i landet qvarsittande eller dit undanträngda fornnordiska Jättar eller Goter.
Vända vi oss nu åt norr ifrån Wärend, så mötas vi i Niudungen af Smålands tredje landskaps-mål, eller af en munart, som, efter allt att döma, rättast bör betraktas såsom en afart af Östgöta-målet. Detta mål talas i större delen af Westra härad, i Östra härad, i Norra och Södra Wedbo och Tveta härader, och förmodligen i större delen af Kalmarelän. Det utmärker sig genom ett långt och släpigt uttal af vokalen a, som jemväl får ersätta bestämda artikeln -en, såsom: jaret ɔ: gärdet, mara ɔ: märren, på tvära ɔ: på tvären, träa ɔ: träden, hästa ɔ: hästarna. Plural-formen -orna uttalas -era, såsom: koera ɔ: korna, tröjera ɔ: tröjorna. »Kattera springa ätte
