fäste-penningen, en hufvudgäld af kläder, fyra par skor och sju mark penningar. År 1619 hade Måns i Tykaskruf lofvat sin dräng i hufvudgäld: en sölf-sked om 3 lod, 2 tröjor, 1 par byxor, 2 skjortor, 2 par hosor och 4 per skor. Presten Herr Jon i Elmeboda hade, år 1626, utlofvat åt sin dräng: kläder och 5 mark penningar, utom fäste-penningen, hvilken hufvudgäld af häradsrätten uppskattades till ett sammanlagdt värde af 18 mark, efter den tidens varu-pris.
Års-legan för en tjenste-piga får deremot i domböckerna namn af lön. År 1619 förekommer om en lego-piga, som, fäste-penningen oräknad, hade i lön fyra daler. En annan, som år 1621 gått ur sin tjenst utan orlof, dömdes att från sig lägga fästepenningen och sedan »lönen, så mycket matfadren henne fäst och lofvat hade». Denna lön uppgick likaledes till 4 daler.
Husbondens rätts-skipning ibland sitt kynne, eller inom sitt hushåll, synes fordom ha blifvit utöfvad vid serskilda sammankomster eller ting, hvilka derföre fingo namn af hus-ting. Åtminstone återfinna vi ännu detta ord i Engelska språket, dit detsamma rimligen blifvit öfverfördt ifrån något af de rent nordiska tungo-målen.
§ 173. Kynnet eller familjen betraktades ifrån äldsta tid såsom den naturliga samhälls-enheten, hvadan ock samtelige dess medlemmar med hvarandra delade en gemensam och solidarisk ansvarighet. Spår af detta uppfattnings-sätt äro i Wärend märkbara ännu i en nyare tid. Under de gamla slägtfejderna fick således hela familjen ofta dela lika öde,
