dombok år 1621, under namn af ting-ladan. Men år 1623, d. 5 Nov. beslöt Upvidinge härad, att en mark penningar skulle utgå af hvarje gård, och »häradet derföre låta bygga en ting-stufva med godt näfver-tak och allt tillbehör». Först vid sistnämnde tid förekomma således i Wärend tingshus med ordentliga eld-städer.
Inom ting-stockarne eller i ting-ladan samlade sig nämnden, bonda-nämnden, härads-nämnden, ifrån äldsta tid bestående af tolf åldermän eller storbönder, utsedda genom val inom häradets socknar eller ätter. Nämnden blir derföre i domböckerna äfven omtalad under namn af de tolf, de tolf i nämnden, de tolf som för rätta sitta. Nämndemännen voro nemligen under rätts-förhandlingarne alltid sittande, hvaraf uttrycket »medan rätten satter var» eller »inför sittande rätt». Såsom vi tillförene anmärkt, hade de härvid af ålder sin plats på stenar lagda i rundel; men dessa stenar voro nu utbytta emot låga pallar eller stolar, ordnade i en ring. Nämndens öfverläggning, som får namn af omröstning, samtal och omröstning, fördes nemligen halfhögt med hufvudena lutade tillhopa. Häraf det i domböckerna ofta upprepade uttrycket: »sedan nämnden hade lutat sina hufvud tillhopa och härom rådslagit (Kin. h. 1610)».
Bonda-nämnden utgjorde i äldre tid häradets lagligen dömande myndighet, och visar sig dervid såsom en enkel fortsättning af rätts-sedvänjorna i den gamla ätts-författningen (jfr. § 177). Ännu på 1600-talet bibehåller ock denna myndighet mycket af sitt gamla anseende, och afkunnar sina domar,
