Likaledes blefvo ock alla förlikningar bekräftade med hand-sträckning. Häraf sådana uttryck, som: »derom blefvo de för rätten med hand-sträckning förlikte»; »derom de här för rätten sträckte händer samman», eller »derom blefvo de öfverens och räckte händer samman» o. s. v.
Äfven köpe-aftal bekräftades på enahanda sätt med hand-sträckning. Till ett fullkomligt köp hörde dock alltid ett köp-vittne, som borde slå af, genom att vid hand-sträckningen föra sin hand uppifrån och nedåt emellan parternas händer. Ett sådant med hand-sträckning bekräftadt köp eller annat aftal heter i Wärends-målet handel, att handla. Upphäfvandet af en redan uppgjord handel kunde icke ega rum, utan på grund af nytt aftal, oftast med skade-ersättning till den lidande parten. En sådan återgångs-handel heter i Wärends-målet, såsom i domböckerna, refköp, och bekräftades af köp-vittnet genom att slå upp, d. v. s. genom att vid handsträckningen föra sin hand emellan parternas händer nedifrån och uppåt. Häraf det ännu gängse talesättet att slå upp med någon, slå upp en trolofning. Uttrycken att rifva ett köp, rifva en förlikning, synas dock härröra från ett annat medeltids-bruk, då uppslagningen skedde med ett kläde, som parterna refvo sönder sig emellan.
Sköta. Skafta. Stångfälla. — För det lagliga fullbordandet af ett jord-köp iakttogos af våra förfäder åtskilliga symboliska rätts-sedvänjor. Hit hörde, att säljaren borde öfverlåta jorden till köparen genom att offentligen på tinget nedlägga en jord-torfva i dennes sköte. Denna
