rätts-handling heter derföre att sköta, tingsköta, och blir i våra domböcker ofta omtalad, ehuru aldrig närmare beskrifven.
Rätten egde derefter att å häradets vägnar fasta eller bekräfta den gjorda öfverlåtelsen. Detta skedde genom att skafta eller å skafte hålla, d. v. s. fatta i skaftet af ett framräckt spjut, till ett tecken, att samhället hädanefter ville försvara den nye egarens rätt. Gamla småländska permebref nyttja härom uttrycket: »oc XII æro festæ aath, som æro &c.» eller »thesse tolff sattho i næmpdene oc æru festhe aath» o. s. v. Ännu i en dom af Konunga härad år 1616 heter det, att »derföre uppstodo härads-nämnden och alla samteligen å skafte höllo, tingskötte och afhände förenämnde gård» o. s. v. Fästarne skulle således ifrån början vara tolf män och utgjordes i reglen af bisittarne i rätten, om vi än i senare tid få se säljaren och hans bördemän någongång sjelfva framträda såsom faste-vittnen. Ännu senare utbyttes spjutskaftet emot en vanlig stång, då skaftningen får namn af stång-fällning. År 1666 den 9 Maj, när författarens stamfader, uppbördsmannen Erngisle Olufsson med sin hustru Kirstin Jonsdotter, erhöll fasta på Sunnanviks gård, anmärker kalfskinns-brefvet uttryckligen, att samma hemman är »lagbudet och lagligen lagståndet; desslikes stångfäldt och tingskött efter denna lands-orts lofliga sedvana». Att erhålla fasta på ett jordköp, heter ännu i Wärends-målet att få skaft eller att få bref och sköte.
