Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/418

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
409
§ 191. Wärends-rätten. Tiohärads-lagen.

Vid granskning af landets äldre tings-handlingar finna vi ock bevis, att samma rätts-sedvänja varit i de nämnda fem häraderna iakttagen, blott med undantag för mannens häst och vapen, hvilka endast kunde ärfvas på mans-sidan (jfr. § 169). Albo härads dombok innehåller således ett byte eller arf-skifte ifrån år 1623, der intet tvifvel kan uppstå, det ju alla syskonen togo lika arf efter sin fader, nemligen: »Sven Sonason — sölfver 15 lod. Börge Sonason — sölfver 15 lod. Jon Månsson i Sinhult, på sin hustru Bengta Sonasdotters vägnar, — sölfver 15 lod. Anna Sonasdotter — sölfver 15 lod. Kirstin Sonasdotter — sölfver 15 lod» o. s. v. Andra exempel att här förtiga.

Långt efter Wärends-rättens uppkomst, ehuru rimligtvis redan under hedniska tiden, förband sig Wärend med de angränsande fem häraderna i Finveden och Niudung till en samhällig och rättslig enhet. Sålunda bildades Wärends lagsaga i Tiohärad (legiferatus Værendiæ in decem provinciis), hvars lag blir åberopad i ett permebref redan af år 1219. Af den serskilda landskaps-lag, Tiohärads-lagen, som sålunda här utbildade sig på grundvalen af den äldre Wärends-rätten, ega vi ännu qvar en enda balk, Kristnu-Balken, i en redaktion, som anses härröra från slutet af 1200-talet eller början af 1300-talet. Så mycket blir dock tydligt af sjelfva inledningen, som att Tiohärad redan på denna tid hade vunnit hela sin närvarande utsträckning. Lagsagan sträckte sig nemligen i vester och öster: ifrån Miöhult (Mioahult), en gammal sätesgård i Sandviks socken, vid sjön Fegen, i vestra kanten af