Westbo, till gården Mörtelek i Åsheda socken, i östra kanten af Uppvidinge; samt i söder och norr: ifrån Brutabek, som måste sökas vid lagsagans södra gräns emot Skåne och Blekinge, till Bjureke eller Björkö, beläget längst upp i norr emot S. Wedbo och Tveta, på sjelfva gränsen emellan Östra och Vestra härader.
Sedan landets äldre lagar till det mesta gått förlorade, upphöra dock ej alldeles och på en gång spåren af den lag-stiftning, som fordom sjelfständigt tillhörde Wärend och Tiohärad. Tvärtom äro dessa spår länge märkbara i tings-bruk och rätts-sedvänjor, och vi meddela efter domböckerna några hithörande drag, till upplysning af Wärends forna lag-stiftning och rätts-skipning.
Afvikelser ifrån den gällande lands-lagen, på grund af egna äldre rätts-bruk, förekommo i Wärend, på 1600-talet, förnämligast i följande fall:
i fråga om arf. — Den wärendska arfs-lagen gällde, såsom vi ofvan anmärkt, icke för hela lagsagan, utan blott för de fem Wärends-häraderna, och är således en qvarlefva icke af den yngre tiohärads-lagen, utan af den vida äldre Wärends-rätten.
i fråga om äktenskaps-spjell. — År 1614, fredagen efter S. Michaëlis dag, vid laga tinget med Konunga härad i Ryd, afkunnades dom öfver Måns Olsson i Mökleryd, för det han belägrat sin grannes, Per Gudmundssons i Mökleryd hustru, Ingerd Thoresdotter. »De blefvo för sin gjorda och bekända gerning, efter Guds lag och landsens gamble sedvana, dömde ifrån lifvet. Måste om
