skonsmål söka höga öfverheten». Samma år blef i Albo härad om en hor-karl »afsagdt, att han skall gå till sin lott, efter Sveriges och Albo härads samsätilse lag». År 1628 d. 10 Nov. dömes i ett liknande mål, att »rätten, efter landsens sedvana, icke kan fri hans lif». En dom, afsagd vid Provesta-tinget i Albo härad, d. 25 Nov. 1631, lydde, att »alldenstund här är hor i trolofning och derefter äktenskaps-spjeld, såsom tvänne skyldskaper efter kyrko-rätten och landsens urminnes sedvana; derföre kunde rätten icke befria deras lif». Ett annat äktenskaps-spjell blef likaledes dömdt »efter kyrko-rätten och landsens urminnes sedvana». Och i ytterligare ett hors-mål emellan gifta folk, »blefvo de efter Guds lag, Sveriges urminnes rätt och gammal sedvänja, dömde ifrån lifvet.»
i fråga om lägers-mål i förbjudna leder. — En dom af Uppvidinge härads-rätt år 1624, lyder, att »rättes öfver dem med elde, efter Guds lag och riksens stadga och sedvana.»
i fråga om lägers-mål emellan gift man och ogift qvinna. — År 1614 förekommer i Uppvidinge härads dombok, om en sådan qvinna, att »hon utfäste efter en gammal lag och sedvana, för hon hade gått å bolster och blye i andra kone säng, penningar — 40 mark.»
i afseende på sjelfspillingar. — I Kinnevalds härads dom öfver sjelfspillingen Håkon Nilsson i Rimsehult, af d. 14 Nov. 1616, förekommer: »Och efter det hafver varit en gammal lands-sed här i lands-ändan, att der sådana grufvelige och alldeles obetänkta ofall hända, antingen det sker
