med hängande, skjutande eller stingande, eller i vatten löpande, eller igenom annor tillfälle; och der liken finnas igen, då plägar intet ärligt folk sådana ynkeliga fallna lik röra eller vidkomma, utan mästermannen plägar gemenligen dit kallas till sådana rum och handla med sådana lik, efter föregången dom och sentens, likasom med annor lefvandes missgernings-kropp, som honom blifver öfverantvardad.»
i fråga om Tattare, som begått tjufnad. — Kringstrykande Tattare, Tatterskor, Tattare-pigor, samlade i Tattara-följen, bli icke sällan omtalade i domböckerna, och »höllo sig sjelfva, efter föräldrarne, för Tattare, änskönt de aldrig sett Tattara-land. År 1624 hade ett Tattara-följe brutit sig in i Pietteryds kyrka och der bortstulit en förgyld kalk och disk (patén); en messe-hake, gjord såsom kor-kåpa på gamla sättet, mäkta dyr, deruppå härlig silfversnöre; en messe-serk samt åtskilligt barna-gods (ɔ: omyndigas lös-ören) af skedar, sölfverstop, ett hvitt länka-bälte o. s. v. Tattarne blefvo kort derefter gripna och förda till Uppvidinge ting. Men i stället att döma dem till galga och gren såsom kyrko-tjufvar, lydde domen, att de »förvisades landet och häradet, efter gammalt vis och sedvana. Ty denna rätten kan icke minnas någon Tattar vara rättad (ɔ: afrättad).»
