dansa Hvembo-dansen om nätterna i den gamla Hvembo-lund, omkring der upptända eldar. »Och är här Vinbo-dansen först begynt.»
§ 201. Sedan de högre religiösa bruken blifvit fullgjorda vid det offentliga eller enskilda offergillet, afslutades festen med högtidliga kämpa-spel och glada lekar. Äfven dessa lekar hade ifrån början en religiös pregel; de firades nemligen till gudarnes och till de aflidnas ära, och troddes fröjda dödingen under hans dystra skugg-lif i ätta-högen.
Spår af detta hedningarnes bruk att hålla lekar omkring helgedomen, äro i Wärend märkbara icke blott ifrån äldre skeden, utan äfven långt fram efter reformationen. Vid Ingelstads gamla offerställe visade man ännu på Rudbecks tid »konungens beridare- och tornere-platser, der konungarne icke allenast sjelfve till ring ridit, utan konungasöner sig i sådane ridderlige stycken öfvade och exercerade». Straxt vid Helige ö fanns likaledes en lång udde eller näs, der man fordom skjutit till måls »och af detta skjutande kallas än i dag skjut-vallen». Vid Husaby, söder om Hof på Bolmsö, var på samma tid en fager lund, der sägnen visste omtala, att »kämparne fordom druckit och brottats». År 1633 förekom, enligt dombokens vittnesbörd, vid kyrkor i Konunga härad, att ungdomen nyttjade kyrko-gården till lekvall och höllo lek, med att »kasta snö-balder» under sjelfva gudstjensten. I Urshult brukade man, vid samma tid och in på 1700-talet, hålla målskjutningar vid kyrkan, så att de »föga skonte Guds hus, att det ju kunde bli ett mål att skjuta åt. Sparades
