Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/479

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
II
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

§ 26. Bjerga-haren, som af trollbackorna utskickas for att taga nyttan af andras kor, omtalas på Gotland under namn af Bjäran, och heter i andra lands-orter Bäran. I Jemtland blir samma onda väsen omtaladt under namn af Puken. När Puken diat en ko, får hon sår på spenarne, omtalade under namn af Puk-sår eller Puk-dilar.


§ 29. Bron, som löper öfver ån på vägen emellan Benestad och Alfvestad i Albo härad, heter ännu Helgaspång. Vi sluta af detta namn att ån varit ett heligt vatten. Forsen i Moheda å, vid Torps bruk, samt den derinvid belägna gården heter i jordeboken Pukaström. Äfven detta namn häntyder på forntida hednisk religions-kult.


§ 32. Den i § 92 omtalade gamla folkseden, att barnsängs-qvinnor i sin nöd omfamna vård-trädet, för att få lätt barns-börd, bibehåller sig ännu på åtskilliga ställen i Westbo.

Vård-trädet hålles så heligt, att om qvistar deraf blåsa ned, så må de icke bortföras eller uppbrännas i husen, utan hopläggas omsorgsfullt i en rishög eller s. k. bål invid trädets fot. (Hånger).


§ 41. Dymmeln heter i Småland äfven Skärdagarne, likasom den första sommaren ännu i Danmark få namn af Skær-sommer. Spillning, som under skärdagarne faller i ladugården, heter Skärdags-skarn. Sådant skarn, torkadt och brukadt till rökning, är kraftigt emot all slags förgerning på boskapen.

När Dymmeln gick in (på middagen Dymmel-Onsdag), iakttogo de gamla att sätta ärje-kroken i jorden och sätta stål eller egg-jern i sädes-skäppan, för att trollen inte skulle ha makt att stjäla bort sädes-säden.

För att inte trollen må rå med att se in i huset, eller Påska-käringarne få rätt på röken, släckte man all eld innan sol gick ned och tände ingen eld förr än solen gått upp igen. Äfven sopade man soporna afvigt, ifrån dörren och fram emot bordet. På Påsk-afton skulle man sätta ugns-qvasten emellan knäna och ropa:

»här upp och här an,
ingenstädes fram!»

så hade påska-käringarne inte makt att gå öfver.

Under dymmel-veckan måtte man inte fortära någon mjölk. Om någon det gjorde, så samlade sig mjölken invärtes till en bulnad och måtte värka ut (Hestra s:n).

En sägen ifrån Ås socken i Westbo förtäljer om Påska-käringarnes resor, att det var en gång en trollkäring, som blef sjuk i dymmelveckan, när hon skulle fara till Blåkulla. Så bad hon sin man så gerna, att han skulle fara i hennes ställe, och lärde honom huru han skulle göra. »Först smörjer jag åt dig en stake och säger: