»här upp och här ut,
för alla de tusan!»
När du så kommer fram, och gillet står som bäst, så begynna käringarne att huggas. Då skall du ändtligen inte glömma att säga:
»sår i dag,
helt i morgon!»
Ja, mannen lofvade att göra sitt bästa; men när han kom fram och käringarne begynte huggas, gjorde han tvärt emot hvad hustrun hade bedt honom och sade:
»sår i dag,
och sår i morgon!»
När han sedan kom hem och förtäljde för sin hustru om gillet och huru allt hade tillgått, blef käringen så arg och galen, att hon tog upp ett halmstrå i sängen och tänkte skjuta ihel honom. Men mannen passade sig, så att käringen inte råkade rätt, utan i stället sköt hon bort hela stufvo-knuten. Men alla de andra käringarne, som hade varit med på gillet, voro så sönderhuggna och förderfvade, så att presterna fingo på lång tid inte göra annat, än bara fara i socknebud till gamla Påska-käringar.
§ 43. Att göra kringgerning på Thorsdags-qvällen är att
göra Thore-gud emot. Om någon qvinna spinner på
Thorsdags-qvällen, så få hennes får kringsjukan, eller få
påska-käringarne magt med hören (linet). Om hon spinner på
Skärthorsdagen, så blir hon yr i hufvudet under hela året. Om
någon man borrar med nafvare på thorsdagen och ett kreatur
råkar gå öfver spånorna, så får kreaturet borr-ältan eller
sjukdom i klöfvarne. Om någon i Thorshelgen kör med vagn
öfver egorna, får han till straff att säden fälles af mask. På
Thorsdags-natten, framför allt på Skärthorsdags-natten, må ingen
färdas ute, han kan då råka för Odens pilar (jfr. tillägg till
§§ 47—53).
Thorshelgen ingick vid solens nedgång på Thordags-qvällen. När de gamle helgade Thor, så sopade de stugan, hvarefter rocken (spånarocken) sattes upp på höga bordet, der han skulle stå öfver natten.
Det var en gång en qvinna, som inte ville helga Thor, utan spann i Thorshelgen. När hon så var blefven död, fick hon inte ro i sin graf, utan gick igen och räckte in en blodig hand genom takfönstret, sägande:
»se, hvad jag vann,
för det jag thorsdags-qvällen spann!
Totta-snutten är dryger.»
