eller, efter en annan uppteckning:
»se, hvad jag vann,
en blodig hand,
för det jag spann
thorsdags-qväll och fredags-morgon.»
§ 44. Gnid-eld eller Löp-eld bars ännu år 1858, vid
Cholerans utbrott, omkring i Westbo härad. Hösten 1860 bars han
likaledes omkring i Hjelmseryd socken.
§ 45. I Westbo vet folket ännu förtälja om gamla
sten-sättningar, att våra förfäder »satt upp stenarne, för att vid dem
ligga på knä och bedja». Sådana böneställen få på flera ställen
namn af bedje-platser. I Fembsjö socken omtalas af Rogberg[1]
icke mindre än nio trekantiga sten-rössjor, alla på höjder
och i lundar samt med en liten grop ofvantill. »De fingo hos
folket namn af Tillbedje-platsar». Ett stort fyrkantigt stenrör, vid
Källarbackarne på S. Unnaryds in-egor, kallas af folket i byn »gamle
tings- eller bedje-platsen». En fyrkantig stensättning eller
bedje-plats å S. Säfsåsa egor heter än i dag bedja-rör.
Ibland bedje-platser, som rimligen tillhöra den äldsta christna tiden, anmärka vi en fyrkantig stensättning i Willstads socken, på Fållinge Hulugårds egor, midt emellan torpen Wickensbo och Granstorp, af folket omtalad under namn af gamla kyrkogård. Likaledes förekommer i Hestra socken, på gården Bros egor, tätt invid vägen till Burseryd, lemningar efter en fyrkantig stenmur, i hvars sydöstra hörn är ett rundt stenrös af kaste-sten, vid pass 10 fot i tvärmått. Enligt sägen har Hestra kyrka fordom här legat. Tätt invid detta gamla offerställe finnes på Brötjareds egor en källa, som än i dag får namn af Presta-källan. Äfven sådana namn, som Altarbacken (Willstads s:n) och Altarhallen (Agunnaryds s:n), härröra från våra förfaders bruk att ännu i christna tiden hålla sin guds-tjenst under bar himmel.
I afseende på det christna bruket af kors-tecken, till skydd emot förgerning, må anmärkas, att i Finveden må ännu korsas öfver deg-ämnet, innan kakan kaflas, och öfver kakan, när hon införes genom ugns-munnen, för att inte trollen må taga ut brödet. Äfven göres alltid kors med handen öfver kakan, innan hon skåras eller brytes. Under kärnetygen, mjölkbyttan och smörbyttan, ristas ett fem-udda-kors, för att inte trollen må kunna förgöra dem. När bond-qvinnan gifver bort mjölk, klipper hon först med en sax korsvis i mjölken. När man klipper fåren, klippes ett kors i fårets panna, emedan fåren eljest bli tagna af
- ↑ Rogberg, Smål. Beskrifn. s. 542.
