»det svider, det svider!
Min fot är af.
Det svider.»
Ugglan skriker ut lik ur gården. Hon ropar:
»klä hvitt! klä hvitt!» —
Krigs-fogeln (Härfogeln) visar sig emot krig och kallar man ur huse. Han ropar:
»upp, upp!
ut, ut!
Lärkan sjunger jungfru Marie lofsång, när hon först kommer på sid-vintren. Hon säger:
»huru litet jag orkar,
om jag inte orkar högre än oxen bär oket,
skall jag upp på Kyndelsmesso-dagen
och sjunga Jungfru Marie lofsång.»
Om våren spelar hon i sky och gör narr af bonden, som ärjer med sina ung-oxar. Hon säger:
»Bonden den dåren,
han sälj’ oxen mot våren
och tämjer stuten.
Si, han vrekar (ɔ: vänder afvigt).
Gif en af slyan (ɔ: spöt)!»
Längre fram fröjdar hon sig åt sommaren och sjunger:
»Ljufvelig tid!
Sommaren nalkas.
Ljufvelig tid!» —
Ärlan springer i fåran, tittar sig om och qvittrar:
»kör inte på mig!» —
Sädes-kråkan manar bonden att fika eller skynda sig med sådden. Hon ropar:
»fik, fik!
strö, strö!»
Talg-oxen beder flickorna titta ut och säger:
»flicka lilla, titt ut!»
eller
»titta du! titta du!» —
Svalan qvittrar om våren, när hon först kommer till husen:
»sist jag var här,
så var husen full.
Nu är allt uppätet,
ätet.»
Bofinken sjunger i skogen och beder bonden taga vara på sitt folk. Han säger:
»pigan och drängen
bakom busken.
