Skäl-vrängaren (§ 118), som i forntiden gjort sina grannar orätt genom att flytta rå-märken. Samma urgamla bruk att fördela jorden bibehåller sig ock än i dag oförändradt i vissa trakter af Dalarne.
Den samhällighet, som på detta sätt egde rum inom de gamla bya-lagen, och den deri grundade vanan att fritt ordna sina gemensamma angelägenheter vid stämmor, som leddes af en vald ålderman, blef af stor betydelse for folkets politiska uppfostran. Det gamla byalaget kan således historiskt betraktas såsom den svenska folk-frihetens vagga.
§ 146. Olaus Magnus (II: 19) omtalar gamla hackland och
hackare-rör i Westergötland, och slutar deraf till befolkningens
talrikhet i forntiden.
§ 148. I en förening, som Munkarne i Nydala år 1238
ingingo med Östboarne rörande Notahult-skogen och Flata-skogen,
finnes rätten att uppsöka vilda bin (pro apibus inqurrendis)
serskildt upptagen, såsom en åt munkarne uttryckligt förbehållen
rättighet.
§ 168. Bruket af den sida och vida mans-hatten synes gå
djupt tillbaka i den gotiska folkseden. Oden uppträder derföre
ännu i sägnerna, med en stor och sid hatt på hufvudet (§§ 49, 50).
Hos Olaus Magnus (III: 7) omtalas Goternas godar eller
offerhöfdingar under namn af Pileati, hvaraf kan slutas att de buro
den vida hatten. Samme författare anför, efter Jornandes, att
godarne för öfrigt vid högtidliga tillfällen voro klädda i hvita
kläder.
§ 171. »Hvad beträffar bruket af silfver, så förekommer detta
ingenstädes så allmänt, i handel och vandel hos folk af alla stånd,
som inom Svea och Göta riken. Der gifves nemligen knappt ett
hushåll, som icke för hvarje år ökar sin silfver-skatt. En stor
rikedom på silfver förekommer i form af helgona-bilder och andra
helgedoms kar. Likaledes ock i form af qvinno-prydnader,
bestående af stora hufvud-kronor, hals-band, bröst-smycken,
armprydnader, kedjor, bråssor och ringar. Förnäma män
brukade fordom bära gördlar af silfver, allmänt omtalade
under namn af Silf-skena, och sammanhöllo sina kläder med runda
silfver-knappar; ja, de till och med fästade bjellror af silfver
vid svansarna på sina hästar. Betsel- och häst-prydnader af
silfver äro för öfrigt mycket vanliga. I staden Skenninge af
Östergötland var för icke längesedan allmänt bruk, att jungfrur, äfven
utan att tillhöra adeln, uppträdde vid alla högtidliga tillfällen med
